En dagbok, från 2008 – till idag. Om skammen att inte vara som alla andra, skammen som ett maskrosbarn. Om drivkraften att gå från suicid, till viljan att kämpa för att få ett bättre liv, i en helt annan stad, i en helt annan kontext.
Bloggarkiv
1.20.2017
20.01.17
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem
