Klonade mig själv och åt en bit av julskinkan, svalde ner det med det sura vinet. Tiden stod still och det var mörkt innan jobbet, och mörkt då man kom hem. Dagarna var värdelösa, grå. Han kramade mig men jag visste inte hur länge han skulle orka med mitt humör. Den flammande irritationen hade gått över till ett gulbleknat melankoliskt mellantillstånd.
Solen kom och efter ett break-up senare var vi båda påväg uppåt igen. Jag tackade nej till den lilla lyan på norrmalm och flyttade åter igen in i hans hjärta. Jag vågar fortfarande dock inte spela mina låtar för honom, även fast han lyssnar.