6 timmar och 41 minuter från och med nu. Jag vrider mig, känner hur tiden tickar och täckets bomull suger åt sig svetten ifrån min kropp. Sociala medier kväver min röst. Ingen i världen var lika olycklig som jag var då. Jättefull och driven till vansinne med ojämnlika Londonbor. Ingen finns, det finns ingen. En klarhet i min lins uppdagas, du kvävs i min dimma. In i min dimma, sorgligt men sant, ni kväver min röst. Go fuck yourself London, London go fuck yourself.