Billigaste stället i stan blev min utgång. Carmens runt hörnet, på Södermalms smutsigaste gator. Happy hour, tonårshångel på dansgolvet på stället bredvid. Min vän hade polotröjan och kände sig hetero, min kavaj var full av öl. Snabbt sprang vi mellan gatorna och i vårens skymning med pirr i magen. Hade jag äntligen vaknat? Knullade tills gryningen försvann och blev dag, kysste ditt lena bröst och öppnade sakta ögonen. Dina var bruna, min var blå. Sedan sov jag i elva timmar. Satte mig upp i sängen, i den ljusgrå dagen med himmelen som vän.
En dagbok, från 2008 – till idag. Om skammen att inte vara som alla andra, skammen som ett maskrosbarn. Om drivkraften att gå från suicid, till viljan att kämpa för att få ett bättre liv, i en helt annan stad, i en helt annan kontext.
Bloggarkiv
5.15.2015
15.05.15
Jag hade sovit i elva timmar. Satte mig upp i sängen, i den ljusgrå dagen med himmelen som vän. Blickade ut mot lunden och imiterade att trädens och gräsets klorofyll fyllde mina lungor innanför glasets fönster. Tryckte i mig en bit knäckebröd och drack vatten, det smakade godare än förut. Stress-utslagen hade försvunnit men mina linser var gamla. Skulle gått och klippt mig för tre månader sedan. Jag hade missat våren. Jag hade missat festen på balkongen, åkt åt fel håll och missat att faktureringen skulle gjorts förra veckan. Mailkorgen växte och på kvällen när det var dax att gå hem igen vilade molnen på ett lila fält. Allt jag ville var att skapa men tiden räckte inte till.