Redbull och vodka sipprade mellan trådarna på hans rutiga skjorta. Allt gick väldigt långsamt, spriten i luften glittrade i takt med den elektroniska musiken, sedan gick det för fort. Jag svor och spottade på avenyn. En simpel grej som jag hade tappat kontrollen över. Allt for ur mina händer och min mun, blackout. De såg hur det svartnade, min ilska bubblade över kanten som rykande, hett vatten över bara ben. Det blev sedan blåsor som sprack, en efter en och det gjorde så fruktansvärt ont.

Monstret, som jag måste leva med varje dag har snart sönder mig. Jag kämpar, letar med frasiga händer efter kallvatten, men kranen fungerar inte. Smattrande i min hjärna, precis som de små sakerna som man satte på cykelns ekrar när man var liten. De bränner hål i den.

Min syster vände sig om och talade till mig i bilen, kontrollbehov-syster. Pappa ringde som vanligt igen, han frågade hur jag mådde, då jag inte svarade så lade vi på. Mina ögon är svullna, tavlan är inte klar och jag har inte duschat på flera dagar. Det är säkert ljust ute nu, jag vet inte. Jag är så rädd, för att blåsorna med minnena från förr ska spricka, under de där små som redan har gått sönder. Och jag är rädd för om du råkar stå i vägen just då.