Mer än två år har gått sedan jag lämnade den där lägenheten på femte våningen, tryggheten och begav mig ut på resan, som mest var en lång rollercoaster loop. Mer än ett halvår har gått sedan jag hörde av mannen med längtan sist. Nu är det nytt år, fåglarna skriker, även fast regnet pärlas på deras feta fjädrar. Jag målade med akvarell och föreställde mig kär.
I fem dagar hade du hållit min hand. I fem nätter kröp jag längs sovrumsväggen, jag var ju så van vid att sova själv. Jag frågade min vän hur man blir kär. Löjlig fråga, jag vet. Kanske vill jag bara att någon skall hålla min hand.