Vi grät tillsammans den där kvällen i oktober. Våra tårar synkroniserade varandra, gled ned för våra gore-tex bröst. Året var 2009 och jag frågade dig om vi skulle sätta oss ned, ta en öl. Men du gick, satte eld på staden och kom aldrig tillbaka.

Med nävar fulla av löften, tonårskärlek lät oss inte andas, den lät oss inte andas som vi skulle gjort förut. I en annan värld än vad den vi sett på tv sade du, du sade, jag känner inte dig.