Du lade din hand på min och lät vinet färga mina kläder, champagnen gav lyster åt mitt hår.
En våldsam natt för mitt minne i huvudstadens ljus. Brända städer återgav chansen om att vara fri, du tryckte dina läppar mot min kind. Du talade om intelligens och om chansen att lyckas var stor för mig.
Din fantasi om ett liv tillsammans med mig gav sanningen en skjuts åt fel håll, jag satte mig i en taxi, åkte långt bort igen. Jag var tillbaka i huset där jag hade sett hösten färga himlen från balkongen där det på lördagar stod folk och hejade på. Jag var tillbaka på grusgången där cykeldäcken skrek, där lusthuset stod och där ljusstumpar kvävdes av sång och skratt som ekade över den nu tomma skolgården.
En kulturkrock som krävde ett svar, ett kliv åt vardera håll var välkomnat men endast ett var svaret som kunde visa att mina blåjeans äntligen hade rätt nyans.