Jag stängde in mig, som jag alltid gjort. Fyllan smakade kemikaliskt, boken blev aldrig skriven, den låg bara där, likaså de mobbade som lutade ryggen mot väggen i korridoren. Vi frågade men fick aldrig komma in, vi var töntar. Nollor och kortklippta missfoster.

Luften smakade cigarettrök, hångel från rummet bredvid och de nordliga vindarna talade om för mig att det var dags att tänka om. Hur många gånger kan man börja på nytt? Fest och dans för mig var inget samtal i kväll. Dörrarna låstes och visst hade jag en chans att följa med men ljuden från trappen saknade distans.

Efter fyra glas vin gav jag upp. Månen lyste helvild men jag brydde mig inte om. Visst kunde jag underhålla mig själv med ord som fyllde ut men när sanningen kom fram kunde jag inte låta bli att öppna sista luckan på julkalendern. Alkoholen får folk att göra dumma saker.