En princip som var svår att beskriva, men som ändå flöt ur min mun. Jag var tvungen att beskriva, förtala, släppa ut det som suttit i mitt inre fast.
Vi greppade megafonen skrek ut att vi var bästa i hela världen och hånade de materialister som försvunnit  in bakom dj-båset. I drömmen slog vi dem sönder och samman. Ljög för de som klappade dig på axeln, ljög bakom deras rygg. Lånade deras pojkvänner, utnyttjade situationen och spottade ord som en och annan tonåring.

Jag spelade ett spel, drog pjäserna över bordet och lämnade rispan kvar.