Vinden var tät av regn, jag öppnade munnen och lät dropparna svalka min mun, kyla min panna. Ånga steg upp ur fälten omkring mig. 

Jag cyklade långsamt genom allén av ek. Mörkrostade löv flög runt däcken och mina skor var redan blöta. Destination civilisation. Det hade mörknat snabbt och när bilarna rusade var jag nästan där. Jag hade cyklat hundra mil, jag såg inte längre fåglarna, gatlampor täckte det som synfältet letat. 

Stannade till, stigen tog aldrig slut. Stirrade upp mot himlen. Vem kunde korsa det oändliga grå? Var fanns fåglarna? Vem undanhöll dem? Fjädrar av små droppar såg vi aldrig igen. Vintern tog över fälten, färgade huden ljus. Torrbelagde mina läppar, bildade tårar i mina ögon. Men blåsten ven, gjorde öron kalla, bad mig att vila, somna in. Jag letade efter liv, klingade ljud, i det oändliga grå men hittade ingen. 

Vinden var tät av regn, jag öppnade munnen och lät dropparna svalka min mun, kyla min panna. Fåglarna hade lämnat mig här. Jag saknade dem.