Vi förstod inte riktigt hur det gick ihop. Vinden, regnet och dammet där emellan. Försökte fånga tanken men det stack i mina nerver. Längs pölarna i marken såg min figur smal ut, det korta håret som slutade i nacken, halsen, axlarna och de slimmade höftbenen.

Vi förstod aldrig hur det gick till, där bakom kläderna döljde sig ett virrvarr av trådar, stelkramp och smärta. Benen, trots vadmuskler hade känt smärta mer än vinden själv. 

Försökte fånga tanken men det stack till i mina nerver. Bakom alltihop bländades vi av briljanta leenden, uppmuntran och komplimanger. Men vi såg bara alltid allt bortom dem.