Jag gömmer undan mig själv, stoppar in mig i ett litet paket. Skär av alla snören och limmar ihop kanterna. Ingen vet någonting, ingen kan inte ens gissa. Står på tå ibland för att få reda på mer men jag släpper mig inte ut. 
Jag gömmer mig i en låda, i ett litet paket. Snoriga näsor och fumlande händer kladdar på det sköra pappret, det prasslar om det. Det krävs så lite, så lite. Att bara ta en sax och klippa upp alltihop.