Efter sol kommer regn, men för vissa skiner inte solen alls.
Det kan ta en sekund att vända ett helt års förväntan och uppfattning. Kroppen darrar och jag föll tillbaka till den gamla rollen jag hade. Glas efter glas och jag var ett billigt objekt. Lätt som en plätt stod jag och vägde mellan rätt och fel. Mest var det väl för att hämta andan mellan orden som våra kroppar gjorde till meningslösa meningar.

Att orka med sig själv. Att sträva mot att monstret skall försvinna, ändra på sig, tala sanning om att hon inte vill mer.
Ångesten är för svår för att ens kunna möta spegeln. Det bränner bakom ögonlocken, även fast kinderna redan smakar salt från timmar av ältande.
Inlåst och förbannad på de som tror sig äga världen, de som redan hatat utan att se.

Även fast det nya livet här skulle vända mig helt om låste vi kråkfötter om våra begär, så hårt att jag var tvungen att byta dräkt. Jag hatar dig monster, ibland önskar jag att vi kunde dö.