Monstret hade gått i ide för ett tag, febern värkte i kroppen. Jobbet fick ställas in och berocca, c-vitamin, ibumetin, nasoferm och vicks blå fick en betydande del av hennes liv.
Exakt sex dagar kvar i detta helvete, som vi också hade kunnat kalla himmelriket för dem som bar converse, istället för klackar. Sex dagar kvar, av de tre år som spenderats i denna stad som blandats med hatkärlek och önskan om ett bättre liv.
Första gången jag tog klivet hit var för kärlekens skull. En man som jag fortfarande älskar och hyser av. Vi älskade dag och natt i två år, grät och skrattade. Men ett ytterst misslyckat förhållande var det, det var sant, kvinnan var ju jag. Han älskade mig då. Men kärleken finns inte länge kvar i hans världsbild, tavlorna som hängde på väggarna fick följa med i flytten.
På grund av dessa meningar som jag älskar att framhäva kommer jag ändå hata Göteborg, lika mycket som Göteborg hatar mig. Staden spottar säkert regn med mening. Men jag är jag. En ytterst liten flicka, men en gräns som är så skör och tunn att droppar alkohol och diverse slunkit igenom alldeles för lätt och skapat en tonåring, full med rebelliska tankar, lika många som förr, i en vuxen kvinnas kropp. Svårt att ta in, eller hur. Men kaxig må Gud vara.
En sammanfattning av detta treåriga liv här kan lätt förklaras med åtta olika lägenheter, sju olika jobb, x antal älskare samt en helvetes massa vänner och pojkvänner på lust och förlust.
På gott och ont. Den "Duktiga flickan" har då och då inte orkat mer och precis som Anton Kristiansson säger, Nordstan ger mig kväljningar, den ger mig isande blickar och ensamheten skär igenom mig som torra, blåsiga vinterdagar i februari.
Jag vill tacka för mig Göteborg. Jag tar mitt pick och pack och flyttar nu, dit ingen kan hitta mig. Någonstans i Sverige som Gud kanske inte glömt trots allt. Troligtvis får ni aldrig mer se röken av tjejen i baren som alltid fick er på fall, som undanhöll sanningen om vem hon själv var. Hon som kallades mystisk, hon som inte ens visste vart hon kom ifrån, vart hon växte upp. Tjejen som kom hit med tomma fickor och som sedan lämnade med en ryggsäck full av skit.