Vi såg ljuset och bländade folkmassan med våra nykläckta vinterben. Brevinkastet fylldes av fakturor lätta att betala och arton dagar till sjöss betydde mer alkohol på våra få lediga dagar. Converse och busskort. Äta glömde jag vid hamnuppehållet. Också att ringa dig. 

Jag släpade min resväska fram och tillbaka, över stadens kullerstenar och ned i majornas dalar. Folket stod på rad och hejjade på, cheferna lät mig pusha mig själv till gränsen och med bara mitt passerkort kunde jag passera mig fram till den kåthet jag kände till tusenlapparna. 

Det fanns egentligen inget vidare hinder, bara leendet satt där det skulle och benen klarade av att gå.