Kräver du kräver jag. Otroliga tonårsfasoner cirkulerar på efterfest, ett ord som slyna kan jag skratta bort. Somna i någons armar, jag vet inte vems. Kaosartade funderingar bildar mönster i mitt minne.

Champagnen gjorde mig svag igen. Men när snön föll från himlen flyttade jag bort från tonåringarnas egoistiska envishet. Jag lämnade min nyckel då jag nyktrade till och raderade deras ansikten från min näthinna.

Snövit, bräcklig som barn tvingades till de mest avancerade lekar men när naglarna bröts, knäna skrapades upp och tårarna kom släppte hon ändå inte flaskan i sin hand.

Jesus kan säga vad han vill, för rött vin tyckte till och med han om. Värre är det för dem som aldrig kan låta bli att klättra ned för stegen till helvetet istället för att svälja sin skam och fortsätta andas.

Bilderna av mitt kaotiska tillstånd blev min vardag. Utan dessa hade jag aldrig klarat av att klättra upp för stegen igen. För om plastpåsen över huvudet hade suttit kvar fem minuter längre, eller om pappa hade fortsatt att köra, om kemikalierna hade bitit hade jag aldrig fått se vad som fanns ovanför kanten.