Bloggarkiv

3.28.2011

Innan jag faller

Vad såg du när du såg på mig?
Vem sade att du fick hålla om mig?
Vem bestämde dansen då takten kom ifrån våra hjärtan och vem bestämde dina frågor din mun talade i den röda soffan?
Vem tog min hand, vem var det som höll om mig då jag somnade?

Att jag inte visste bättre då. Att jag blev så blind då. Även fast jag höll inne. Även fast jag stod emot, trotsade jag gränsen och tog din hand då lamporna tändes och det var dags att gå hem.

Jag ville bli förlorad och jag lät mig bli det. Ännu en man som inte betydde någonting. Ännu ett felsteg och ännu några tårar att fälla. Nu till frågan, är det värt det?

Vårsolen stekte på balkongen, termometern fick sin tillfredsställelse. Du kysste mig då vagnen kom. Jag kan älta detta hur länge som helst, i flera dagar och i flera nätter. Jag kan äta mina chips och bli fet. Och jag kan dricka mitt vin och somna in på det varje kväll. Men det gör mig inte till en bättre människa.

Jag tror att jag måste leva till ordspråket. "Lär dig älska dig själv, först".