Den dag ditt väsen rörde mig och salig
med dig jag levde i det oerhörda,
den dagen levde också en otalig
mängd undertryckta, tyngda av sin börda.
Ja, när din vandring tog mig helt till fånga,
var larm omkring oss, där var svett och möda,
och aldrig lyckliggjorda fanns det många,
och tomrum, gudlöst kallnade och döda.
Och då vi stego till lycksalig eter,
hur många krympte ej vid grå pulpeter
och svettades vid ugnar och vid roder.
Ni dignade på gator och på floder.
Om här ges jämnvikt, om guds kvarnar mala,
hur skall jag kunna denna skuld betala?
Johannes Edfelt