Jag svävade fram och insåg hur lågt jag hade sjunkit genom att svepa det där när taxichauffören fick dra ut mig ur taxibilen 03.13 i fredags. Lördagen blev inte bättre genom att springa på mannen med längtan och skrika "ditt jävla svin" och sedan somna ihop och drömma om en morgondag utan varken bekymmer eller ångest. Så fantastisk blev min helg, exakt så fantastisk att jag aldrig trodde att jag skulle vakna upp ur min alkoholkoma. Feber kom på köpet, huvudvärk likt en borrmaskin innanför tinningarna och den fruktansvärda ångesten efter det "förlåt" som egentligen betydde "fred, men knacka aldrig på min dörr igen". Ett övermänskligt alkoholintag påverkar oss blint, vi är så jävla dumma, klockan 03.13 på avenyn.