Jag är trött, Göteborg sover igen. Jag vill att saker händer, jag vill dansa på klackarna igen, skratta tills jag kiknar, gråta tills jag kvävs. Skaffa nya vänner, äta spännande mat. Älska tills jag går sönder.

Att man behövde säga det två gånger. Att man ens frågar, att man ens är villig att svara. Vår samhörighet är inte lika med god, den är lika med ett jävla helvete, Göteborg.



Jag gråter och kallar dig för svin, jag gråter och tar bort min bästa vän från Facebook. "Varför tog du bort mig på Facebook" -frågar hon och vill ha en förklaring.

Jag förklarar och "Okej, då vet jag". Raderingen är accepterad. Precis som pappa skrev i hans sista sms "Jag accepterar" -när vi bestämde att vi aldrig mera skulle höras av igen.

Jag vill aldrig mer höras av igen, Göteborg.



Det tar lång tid för en vänskap att växa fram, men det kan ta en sekund att bli av med den. En sekund, jag har varit där många gånger. Lita aldrig på någon annan än dig själv, lita aldrig på någon annan än dig själv, lita aldrig på någon annan än dig själv, gör mig galen, Göteborg.



Människor lämnar oss utan anledning. Människor använder multimedia för att meddela sina känslor. Genom otroligt outtrycksfulla ord, tecken och meningslösa tangenttryckningar. Ops, där blev mina 287 vänner till 286, bäst att leta vidare. Det är bäst att öppna ögonen och glömma det som glömmas kan. Leva på gränsen mellan NOBODY och SOMEBODY.



Gör aldrig såhär mot mig igen, Göteborg, försöker du ta livet av mig?