Ibland faller man bara hårt.
Sliter ned allt på vägen och faller rakt ner.
Huvudet är tungt, solen lyser utanför men jag vänder mig om igen och somnar.
Jag sover tungt, i trettio timmar befinner jag mig så långt bort ifrån verkligheten som möjligt.
Ingen ringer på din dörr, ingen räddar dig ifrån koman.
Ingen är så långt bort som du är nu, du är den ensammaste i världen.
Det värsta som finns är att släppa taget om någon, och låta dem flyga, samtidigt som man själv faller.