Precis som nyår fast med en glimt av nykterhet tog jag hem honom till min säng.
Han var runt 180, snygg frisyr. Sådär snyggt lockigt framåt borstat med snaggade sidor, retro. Huden var ljus, fast rumpa och allt det där som gör mig galen. Fotbollskille.
Jag saknade de bruna ögonen. Hans var grå, men det spelade ingen roll för nu var inte ens känslor en viktig grej längre.
Svettiga händer, svettiga lakan och jag blundade, jag blundade så jävla hårt. Mest för att jag inte skulle inbilla mig själv att han skulle se mina blåmärken från nyår, mina rivmärken från flera år tillbaka.
En återblick i hur vi träffades, fick mig att känna mig smått skamlig men ölen gjorde mig mer avslappnad och jag både log och skrek inombords när jag fick av honom kläderna.
Jag vet inte alls varför jag fortsätter men det här, bekräftelsen är ändå inte så viktig, den får jag varje dag. Blickar på stan, jag njuter och tar åt mig av det.
Det är något med att ha kontroll. Även fast man är naken, blottad och helt hjälplös känner jag att jag har kontroll. Att jag kan få mannen att göra precis vad jag vill, om jag bara viftar med handen. Även fast det gör ont, gör jag som på filmerna, ler och blinkar med ögat. Biter ihop och trycker mig mot hans bröst.
Jag somnade in, med min egna lilla smärta jag kände inuti. Han anade ingenting. Därför känns det skönt att fly igen. Jobba en vecka och vara borta ifrån stan, männen, smärtan och alkoholen. Mitt hår luktar honom. Det luktar man överallt. Nu sticker jag.