Jag såg hur dimman tätnade, hur folket skrattade och skrek. Hur bomberna anföll staden och hur tusen ögon brann. Hur köttet betraktades på avenyn, hur lätt man kunde spela igen. Hur lätt man bara kunde välja och vraka.

Mannen med längtan stod som vanligt utanför, inte min dörr denna gången utan som vanligt utanför nattklubbens. Hans ögon letade efter mina och jag hälsade artigt. Han ogillade mitt sätt att ta faräl då jag tänkte röra mig till andra sidan av gatan, och inte inkräkta på hans. Jag älskade det.

Jag fastnade i baren, som alltid, någon stod och klappade min kaninpäls, i hopp om uppmärksamhet, medans någon annan sökte efter mina läppar. Jag sökte efter shotglaset.

Ett telefonsamtal bort och en världelös vurpa utanför 7eleven kom min räddare i nöden. Den föredetta handelseleven Peter. Numera stockholmare och ägare av en central lägenhet. Vi gick hem till mig och knullade in det nya året.