Ni fortsätter att plåga mig. Och snart får jag ingen luft. Missade telefonsamtal och meddelanden på min telefon. Ni smyger er in i mitt privatliv.

Jag bad dem att aldrig mer komma tillbaka, knacka på min dörr eller säga mitt namn.

"Kom då" Hans ord viskade i mitt öra och jag längtade bort därifrån. Bakifrån, vi diskbänken.

Kylan kom när vintern bad oss att ta på oss våra pälsar. Samma med vinden som blåste bort alla känslor. Löven begravdes under isen. Snön begravde isen.

Av alla dem som alltid älskat vintern lämnar jag endast mina stövletter hemma och sätter mig i taxin och ber den köra mig dit gatlyktor ej finns.

Ensam och osäker. Du fann mig i baren. Insupande den tryckande atmosfären, endast iförd en svart liten och en gt i min hand.

Gud, vad jag älskade hösten. Varför försvann den? Jag saknar den nu.