Som den enda i världen beskriver jag mig själv med en brummande fläkt under mina fötter, för svag för att ens surra tyst. Om jag gräver ner mig tillräckligt djupt kanske dårarna börjar skrika. Minns du vårat samtal om vad jag ville bli när jag blir stor? Flygvärdinna, politiker, frisör och zoo-arbetare? Tog du det på allvar eller lät du sågen träffa skallen då jag tog min första nypa luft?
En stenhård värld var bara ett sätt att straffa de svaga. Det finns tusen till.
Ensam, utanför, förtryckt, den enda tjejen med lila tights på morgonsamlingen. Vem var du när du var liten och vem var egentligen jag? Jag kan inte få till det klart, hur skilda världar ändå höll ihop, och vem som bestämde att en brun påse över huvudet var till för dem som gick åt ett annat håll. Stadskamper och tystnad efter maten fick oss att trycka i oss ännu mer skit. Men det var jag. Vem var du?