Du är kaxig för att det är din image. Du vägrar släppa det liksom de som köper radhus och tar det som en självklarhet att köpa en Volvo också. Vem är det som ler när chipsen tilltalar dig mer än sociala sammanhang?
Vem är det som hade skulder upp till öronen? Och vem är det som hellre låter sig bjudas på drinkar som en vänlig gest istället för att ta det som en förolämpning?
Vem kom längst i sitt liv? Den med karriär eller den med smutsiga kalsonger på badrumsgolvet?
Har du släppt honom än eller bytte du bara underlakan?
Jag skrattar, har redan köpt ett nytt liv och ler förnöjt åt det. Tack. Bryr mig ändå inte om när tankarna ibland slirar iväg åt ett annat håll, för svineri, kan gott hålla sig på sin kant.