Jag drömde om dig, sjuka drömmar.
Du var hög på knaster. Fastklistrad vid en annan kvinna. Du var så vacker. Mannen som vars kropp jag förälskade mig i. Men jag såg att det var något som höll dig inne, jag såg hur du ville sprängas, dina ådror på armarna, din svettiga panna... Musklerna pumpade, svarta ögon, slarvigt hår, tickande likt en bomb.
Dina käkben tuggade febrilt och du kallade mig för saker jag ej förstod. Du var sjuk. Likt febriga hallucinationer kändes jag som tusen kilo. Din kropp var fantastisk i detta euforiska tillstånd men gång på gång fick den elchocker som gjorde att jag blinkade till. Storhetsvansinne kallar jag det.
Stilla och stel som jag stod, jag kunde inte röra mig. Du tinades bort ur mina händer. Gled iväg för att sedan klättra likt en spindel i taket. Knackigt, svartvitt, likt Hitchcock.
Jag vaknade, trodde att jag hade missat jobbet. Men egentligen var det söndag så det fick bli att tänka på den helvetesnatten hela dagen, med enbart house i mina öron.