Kladdiga dagar i baren. För mycket öl efter jobbet. För mycket komplicerade ställningar.
Han ville hålla om mig. Jag blev kall. I den diskreta sanningen om honom och hans filosofier som fick mig på fall blev jag oerhört tacksam då han gick för en timme sedan.
Han glömde ej sin klocka, men han tog av den och lade den på fönsterkarmen inatt.
Han var inte den jag trodde.
Han var inte den jag ville att han skulle vara.
Han var en anarkist med en omega.
Han drog i min kropp, jag hatade honom direkt. Men jag log, och jag log och jag log igen och tog tag i hans hår. Viskade i örat, blundade och såg mig själv uppifrån taket. Gråtande, skrikande, inombords. Kvävd. Död. Fasansfullt. Äckligt.
Vem fan får ett one night på K en timme efter jobbet i sina arbetskläder? Jo, jag. Men jag var safe och jag står på mina ben idag.