Det ända som drog mig över kanten var att jag beställde en fyra jäger och fick fyra sexor. Det slutade i att jag fick en kall blick, svepte och gick tillbaka till mina vänner.
Jag låtsades inte om alla händer som var överallt på mig den kvällen. Jag låtsades inte om att mina vänner och deras pojkvänner febrilt satte på sin scanner och parade ihop mig med en efter en. Jag låtsades inte om dem. Jag var drygare än någonsin. Men jag gillade det så mycket. Det ända jag dyrkade den kvällen var dj:n. Som alltid. Han var min gud, och mina vänner var vackrare än någonsin.
Männen var slibbiga, gamla, eller för unga, tjocka och med tomma glas i handen. Jag log inombords. Jag saknade mannen med längtan, så fruktansvärt. Jag tänkte, om de bara visste, om de bara visste vad en riktig gentleman gör, vem han är och att han redan är min.
Mixen kom och "Åh, vad jag älskar denna låten, kom vi måste dansa" -passade in perfekt. Min klänning var perfekt, min frisyr fallerade men det gjorde ingenting. Jag dansade och jag fick komplimanger, undrande blickar, varför är hon så sval? Varför kan hon dansa så?
Akrobater i taket, det gjorde min kväll. Trycket, klackarna som vinglade till på precis samma ställen på kullerstensgatan, taxichauffören som talade om folket, betydelsen och berömmelsen. Dj:n var en hundra poängare, men jag saknade dig.