Jag satt i min busskur, med mina två willy's påsar mellan fötterna.
Mannen gick framför kvinnan över torget. En bag slängs över axeln. Regnet öste ner. Han hade jeansjacka, hon hade höga, svarta stövlar, hon småsprang. Han var jeansbeklädd hela han, hon bar kavaj. Hon skrek och plötsligt stannade de båda upp. Utan paraply eller något annat att skydda sig från regnet. Han ställde ner hennes bag, med ryggen vänd, hon skrek. Pekade finger. Han gick därifrån, efter en stund drog hon motvilligt upp bagen på axeln. Hon stod ensam kvar. Svärandes, förbannade jävla hallick. Hon stod där ett tag, med sina beigea kjol och det långa bruna håret fastklibbat mot kinderna. Vände sig sakta om och gick tillbaka mot spårvagnen.
Jag lyssnade på musik, så jag hörde ej vad hon skrek. Men jag läste orden på hennes läppar och jag vet precis hur hon kände sig. Horan, med de svarta stövlarna.