Jag vill riva, sluta drömma, duscha, skratta, sluta hata, bli älskad, jag vill brinna av känslor.
Jag lyssnar på kent och är jättetöntig, men jag vill ändå skriva ett brev, jag vill posta det på månen och bita mig i läppen, klistra fast dina fingrar, binda ihop dina käkar, dra åt bandet och trycka sprutan i armen, blunda, sjunga högt, falla fritt och dansa runt.
Jag satt med ett glas rosé i handen igår, i en soffa, på gatan där alla klackar klyvs. Och jag kände hur alkoholen fick mig att le igen, jag drack snabbt och du hade knappt druckit ur din öl när vi började prata om resor. Resor som man pratar om när inget annat anges. Men jag log, för du var en man och jag var en kvinna och du tog hand om mig när vi gick över gatan. Natten var sval och jag fyllde hjärnan med intryck. Det blixtrade till men jag brydde mig inte om. Det slog mig hårt i hjärtat men jag brydde mig inte om. Du fick också för dig att ge mig en kyss, precis som alla andra. Jag log, virad runt mitt lillfinger. Jag såg in i framtiden, jag såg hans namn på min lista. Jag log, jag såg mig själv packa mina kläder. Jag behöver inte mer än en tanke nu. Jag ska vara självgod och säga att jag redan vet att han vill ha mig som sex, så för mig fick en tanke på det räcka så.
Äpplet faller inte långt ifrån trädet och jag har minst sju efternamn nu. Starkt sjuka människor, jag gillar det.
Ditt stjärntecken säger allt om dig, jag spår med fingrarna innanför dina byxor.