Jag somnar in, ensam. Jag vaknar upp, ensam.
Solen värmer mitt rum när jag låter håret hänga fritt samtidigt som jag tippar på tå för att inte trilla ut genom fönstret när morgonciggens lugnhetsbegär tar övertag om dagens första sinnesuttryck. Berget utanför mitt fönster har fått en helt annan innebörd och jag har bestämt mig för att bestiga det idag. Tabletterna lugnar mig ännu en gång även fast de just nu bara är till besvär. Jag blir inte friskare, och jag blir inte renare. Istället får jag dras med allergiattacker som kan hålla på i timmar. Jag lyssnar till Melissas stämma om att "Jag vet vem jag är när jag är hos dig". Men jag vet inte riktigt om jag är beredd att flyga fritt mellan bag-in-box vin, ständig lycka och alternativa amatör lekar.
Jag vet inte riktigt om jag klarar av lycka just nu.