Jag har bytt medicin och jag har bytt tanketänk. Mina cigaretter är slut, och du följde mig inte till vagnen alls så jag fick istället stå och vänta själv i tjugo minuter. Du är inte min typ. Och jag tål faktiskt inte ditt dusch-drapperi, det gör mig nervös. Jag tjöt på vagnen hem, jag tjöt hela vägen hem förbi 7-eleven, förbi gamla Valand, förbi Deep och förbi Göteborgsoperans vingar. Jag tjöt högt innanför vagnens rutor, med en tröstande blick ifrån en hög anarkist med McDonalds mugg tog jag på mig vantarna igen. Jag är ju egentligen en mjuk människa. Och jag vill ha det tryggt. Men inte hos dusch-drapperi-mannen. Nejnej.

För det gör mig nervös att mitt vardagsligg har skaffat en annan och att mitt ex har skaffat flickvän. Det gör mig nervös att jag känner att This is It och att mina cigaretter är slut ännu en gång. Men det som gör mig mest nervös är att jag måste fan vara ärlig mot mig själv i fortsättningen.