Jag dagdrömmer genom dig. Låter mig svära på ryska med munnen full av vodka, det låter förjävligt. Du festade i slummen, och jag drömde om dig, du fick barn med en kvinna, likt Penelope Cruz och du levde likt den filmen jag älskar. Jag bor i San Francisco, du bor i Rio.

Jag minns, min tid i det djupaste Sverige. Jag satt på ditt cykelstyre och det var sommarnatt. Du var på rymmen från häktet. Vi cyklade förbi tjejen med det blonda håret som jag en gång hade kallat för min bästa kompis. Vi köpte cider av pizzerian och sjöng med öppna fönster. Då var jag fyra igen. Och var tillbaka. Mamma hämtade mig, men jag kunde inte köra. Det var ju sommarnatt.

Dem slogs, två samhällen, mot de unga flickorna som sög av sina pojkvänner bakom buskarna. Jag såg när du spräckte hans näsa, den krossades mellan Christians knogar. Men det ända som hördes var Ludovico Einaudis pianospel och jag såg när däcken rök, när flickorna med de blonda håren svalde rohypnol, när det var dans vid logen och när nattvakterna lade ut filtarna.

Men det var längesedan.
Vad heter du nu?