Hey, det lyste i ditt fönster igår kväll. Jag såg det, även fast du hade dragit ner gardinen i sovrummet. TV:n stod på och det blixtrade ut mot balkongerna. Ännu stod bara ditt namn på porttelefonen. Lägenheten 6352. Och vi stod med näsorna i vädret. Tänk om du hade sett oss där. Vi vandrade vidare genom den belysta staden och nådde vinden och utsikten.
Jag är så fri nu. Men vågar jag ändå berätta?