Det slutar inte att droppa på tangentbordet, på mitt täcke, ner för mina kinder. Jag skriker och slår dig blå. Ta mig tillbaka. Ser du inte vart jag står? Monogamiska nätter inlindade i vitt, rent, fantasi. Jag skrek när jag slog dig, du höll mig hårt. Jag var tjock, du var smal, jag är tjock, du är smal. Jag räcker inte till, och när elefanten på catwalken ler sprängs era ögon.