Jag odlar växter i mitt fönster.
Jag såg allt som en lek. Vift med svansen och kapsylerna öppnades med Ace of Base i bakgrunden. Ruskiga våningar och jag stirrade upp i taket. Jag orkade inte springa mer. Jag stängde av, off blev ett annat ord för plastmatta, hål i väggen och tankarna åt ett annat håll. Power blev ett annat ord för vänner, fika och bilarna som passerade nedanför mitt fönster
Det var nog bara jag som såg änglarna. Det var nog bara jag som levde i mitt wonderland.
Män som ni är en sort för sig, män är en sort för den andra verkligheten. Vi är bara en vara, med ett utgångsdatum. Maler ner det i en pappersmaskin, kastar det i sopnedkastet. Kladdar på spegeln gjord av glas och incidenter som vi kommer ju och går. Jag är rädd för att verkligheten knackar på min dörr, jag är rädd för att wonderland knackar på min dörr. Jag är rädd för att öppna fel.
Jag lyssnade på Kungsholmens Hamn i mitt huvud när jag ringde upp ditt namn. Jag lyssnade noga och lyssnade även på mina vänners vänner när jag tog mina saker till bilen, höll upp dörren för grannen, lämnade nyckeln i brevinkastet och kastade mig i någon annans armar som senare åkte till Karibien för att lämna mig för min bästa vän.
Dina drömmar är allt svårare att se nu, och mina finns nog inte längre kvar.
Men jag odlar växter i mitt fönster.