Vad händer? Är de det textade avsnittet av Sex and the City som förgör mina hjärnceller. Eller är det dina ihåliga ord som om att jag skulle ta mig över bron med en spårvagn för osminkade människor i mjukisdräkt som inte finns och gråta och hulka tills jag spyr på dina nya skinnhandskar?
Vem kallar mig för enkel och vem kallar dig för cool?
Jag vill berätta allt för dig, och lite till. Jag vill berätta för dig om min dag, om att jag åkte fel buss två gånger, om min granne som jag hjälpte att flytta in, om den svarta katten som gick över vägen och mina matte tal som inte satte sig.
Om Simon och Thomas på TV, om att jag aldrig kommer att hamna i Lyxfällan och om att du har blivit den tråkigaste människan på hela jorden. Vad hände?