Jag vaknade upp ur skönhetssömnen då jag kände dina muskulösa armar linda sig runt min bröstkorg. Täcket var vit och blått, rutigt. Kväva mig, och dina fingrar som pressades in i min mun och ner i min hals. Kniven i hjärtat, jag kunde inte skrika. Jag såg inget under din bringa.

Jag pressade dig ifrån mig, slog dig bort med all kraft, snurrade in mig i täcket, tårarna sprutade förgäves och jag kunde inget annat än att hålla käften. Låta dig kyssa min ryggrad och hålla om mig. Låta dig dra dina fingrar genom mitt hår och inte ha någon aning om vad jag sysslade med eller få mig att komma på varför du tog tag om min hals.

Det du gjorde var utan mening, vi vet. Men det är ingen idé. Fakta.

Amfetamin, håll om mig.