Jag skyller på den som hamnade högst upp på listan, den som inte kunde säga nej. Jag skyller på den som bad mig och den som inte såg vad jag gav.
Jag kan ljuga, om du tycker så, och jag kan ha hur många jag vill, om du vill veta. Jag kan njuta men jag kan njuta av att leva säkert också. Vad är vikten i att det inte syns och vad är vikten på kommunikation?
Men vill du ta om det där, du vet det som du berättade när jag frågade vad det pinsammaste du gjort var. Ta om det där, spola tillbaka och le åt samma situation som jag befann mig i, nedtryckt i en soffa med flera år äldre än jag som skruvade sig in i mitt privatliv, som inte brydde sig om låset på min dörr.
Spärren som du lurade ut, som du hittade på för att göra dig stolt, och mig, genom att säga att jag var en duktig flicka.
Spärren är på. Den har alltid varit på. Kanske var det därför du gav dig av?
Konsekvenserna är inte riktiga, men vet du vad? Du ville höra om min familj, om vad jag varit med om, om solen som gick bakom moln allt för länge och jag talade sanning. Jag talade sanning för jag klarar mig bäst i en mindre skyddad värld.
Och jag klarar mig bäst i att inte behöva läsa "Slyna". Det var nog redan där det tog stopp, när du "bara skämtade lite". "Har du ingen humor eller?" Antingen så lever vi i för olika världar eller så har du ännu ej vuxit upp.
Jag vet inte om du läser det här nu vännen, jag vet inte om du bryr dig ens. Men detta är den sista tanke jag tänker lägga på dig. För jag har väntat och undrat så många nätter tillräckligt nu.
Men ska jag vara snäll? Okej, tack för att du fick mig att inse hur stark jag egentligen är.
Jag kan ljuga, om du tycker så, och jag kan ha hur många jag vill, om du vill veta. Jag kan njuta men jag kan njuta av att leva säkert också. Vad är vikten i att det inte syns och vad är vikten på kommunikation?
Men vill du ta om det där, du vet det som du berättade när jag frågade vad det pinsammaste du gjort var. Ta om det där, spola tillbaka och le åt samma situation som jag befann mig i, nedtryckt i en soffa med flera år äldre än jag som skruvade sig in i mitt privatliv, som inte brydde sig om låset på min dörr.
Spärren som du lurade ut, som du hittade på för att göra dig stolt, och mig, genom att säga att jag var en duktig flicka.
Spärren är på. Den har alltid varit på. Kanske var det därför du gav dig av?
Konsekvenserna är inte riktiga, men vet du vad? Du ville höra om min familj, om vad jag varit med om, om solen som gick bakom moln allt för länge och jag talade sanning. Jag talade sanning för jag klarar mig bäst i en mindre skyddad värld.
Och jag klarar mig bäst i att inte behöva läsa "Slyna". Det var nog redan där det tog stopp, när du "bara skämtade lite". "Har du ingen humor eller?" Antingen så lever vi i för olika världar eller så har du ännu ej vuxit upp.
Jag vet inte om du läser det här nu vännen, jag vet inte om du bryr dig ens. Men detta är den sista tanke jag tänker lägga på dig. För jag har väntat och undrat så många nätter tillräckligt nu.
Men ska jag vara snäll? Okej, tack för att du fick mig att inse hur stark jag egentligen är.