Jag blundade och mitt liv blev som Lilja 4-ever för en stund. Jag samlade mig inuti en box och kröp ihop i mitt skal. Bjöd på vatten åt de törstiga som hade nått målet tydligt och klart. En sång spelades för dem som bara fick halva glaset uppfyllt och tonerna av pianot ekade i den tomma byggnaden med fönster som ändå inte gick att stänga.

Miserabelt och fantasilöst tog hon steget tillbaka. Vände fladdrade glitterkorn upp och ner i luften, såg upp mot Shiva och bad en bön för sina synder.

Kulturkrock på extraordinär nivå men som ändå bara spelade roll vad det gällde decennium. När vi återigen tog upp kampen mot att inte få askan att blåsa in igen kastade dem en blick på min silverram. Något fanns det där, som gjorde att jag kunde duscha snabbare utan att bli röd, sätta på musiken igen, äta en smörgås och tacka gudarna för att jag inte behövde dra ut min översta byrålåda.

Det blev att trycka på On och bilarna rusade förbi mitt fönster igen.