Jag är tjejen som försvann. Tjejen som drog sig ur, alltid i sista sekund. Då påminnelsen på mobilen plingar att kroppen inte vill förstöras något mer. Den är redan trasig och den kroniska sjukdomen sprider sig upp genom nerverna, till ryggmärgen, där den kommer att bevaras för all tid.

Detta är en egoistisk blogg och den handlar om mig. Detta är en självpatriotisk blogg och den handlar om tjejen som inte såg er i ögonen.

Jag är hon som inte får nog,
jag är hon som inte vet när det är stopp.
Jag är hon som vill ha allt,
men ändå klarar sig utan någonting alls.
Jag är hon som dansar med händerna i luften,
jag är hon som spyr ner din toalett.
Jag är hon som sitter själv i mörkret,
jag är hon som analyserar dina behag.
Jag är hon som inte tror på lycka,
jag är hon som lever utan mat.
Jag är hon som bidrar till dina problem,
jag är hon som är anonym.