I det faktum att han endast var ett år äldre än mig förväntade jag mig inga speciella utmanande dialoger, snarare en vild fäktning vad som är rätt eller fel vad det gäller tråkigt svensson-liv och status. Det fick bli Vasastan och det fick bli en öl, den som han nu ville beställa. Påväg in tappade han ut hela plånboken. Han var lika lång som jag, och glömde garderobsbrickan. Vid baren kunde han knappt haffa bartendern för ett tjejgäng längre än han och han inte vågade tränga sig förbi. Det ypperliga slutet på daten kom nog när min sökande blick efter en räddning stannade vid mitt gamla one-night-stand. Hans hår var lika slickat som mitt och hans blick avslöjade panik och att han ville ut. Precis som jag.
Det fick bli ett panik samtal på tjejernas, därför har man vänner gott folk!
Jag drack öl igen, och ljög. Ljög om att min väns tre månaders förhållande tog slut på grund av denna nu sviniga kille som hade legat med en annan och hon, ett telefon samtal bort behövde min hjälp. Han drack upp sin öl, och vi åkte vagn tillsammans. En hållplats. Mer orkade jag inte. Jag stoppade in snus i käften och satte lurarna i öronen. Han fick inte ens en kram av mig. Svinigt, jag vet. Men hey, riktiga män, var är ni!?