06.49, en söndags morgon mitt emellan marklandsgatan och botaniska. Sent ute, klockan är 06.49 och jag är fortfarande full. Bra start på det nya livet, sa flickan, som precis den natten skulle spendera den i sin nya lägenhet.
Vagnen droppar snö och det isar nytt läge. Jag frasar i hunger och jag kommer att sova ensam många nätter nu.
Du ringde mig 04.40 men jag bryr mig inte om. Du ringde mig 04.40 men jag ville helst inte se dig i min korridor.
Krossade isbiljetter mot din kind. Krossade farvälbiljetter i din hand. Pang. Pang. Pang.
19.19, en måndagskväll mitt emellan vasa viktoria och din dörr. Jag tog en annan väg denna gången och det kändes bra.
Det var skratt och avslappnat, du var förälskad i en tjej med blont hår och det glädje mig. Det glädje mig att jag slapp få dig att se på mig.
Det hände inget, vi var för trasiga för det.
Och vi såg på världens tråkigaste film, och pratade, och du berättade om dem som flög runt bakom bardisken och om de som viftade med kjolarna, de som ljög och de som talade sanning.
Du visade en annan sida av dig själv som jag inte sett innan och du talade med mig som om jag var en gammal vän.
Jag fick se dig i min korridor dagen efter, du stod där med pasta och oxfilé. Du blev förlåten och jag är glad att jag inte är kär i dig, och jag är för jävla glad att jag inte måste be dig att vara kär i mig.