Och nej det är inte kalas här, men han som skapade min tonårstid full av juveler, missade spårvagnar och studietider fyller ett år äldre idag. Jag vill bläddra igen, men jag är tom på ord. Rivande ilska och jag vill helst av allt skriva en hel novell om hur den nya mannen och jag egentligen hamnade här, hur många dagar på året jag redan har varit bakfull och hur många dagar i januari jag egentligen sov hemma. Men jag är bara tjugo år och det ska vara jobbigt nu, det ska rivas och slitas. Ni skriver och skriker och slår varandra på käften för att hålla still. Precis som när han bytte ackord på gitarren och andades in för att ta ton. Stirrade bortom mig när han var klar och bad mig klä av mig naken.
Det är en vecka kvar tills allahjärtansdag och jag vet inte om jag kommer att sitta själv.