Jag minns, det var år nollsex. Det brisar i trädkronorna, vi åt lösgodis och till det drack vi carlsberg, tillsammans med dina vänner som inte hade kammat håret på år och dar. Jag minns hur vi satt i din skogsgröna soffa med sammetsöverdrag, med öppna fönster, sensommarvärmen stekte på rutorna och in på våra bara ben, samtidigt som vi hörde alla barnen från innergården, kanariefåglarna och vi såg när rökmolnen steg upp mot skyn. Vi såg när bambatanten gick hem från jobbet, sommarlovet var slut, vi såg när arbetarna från hamnen stekte vid pallarna, vi såg när hundarna skällde fastspända utanför mataffären, vi såg när Kiosken-Hassan tog siesta och vi såg när Henriksson somnade till bredvid oss och dem ända i världen var vi. Dem ända systrarna i världen var vi. Dem ända systrarna i världen var vi. Dem ända systrarna i världen var vi.