Jag tar mig i kragen, låtsas som ingenting när jag hör stegen klappra upp i trappen, ser mig omkring och fattar tag om mobiltelefonen. Skriker och stänger av min värld runt omkring mig. Du stängde mig ute, jag stod där med bara fötter på isen och såg på när vodkan gled ner för din hals, jag såg på när systrami satt kvar vid köksbordet och hjärnan höll på att sprängas, jag såg bilderna framför mig. Du hade mustasch och åkte moped, ni hade köpt en villa och det var er dröm. Det var sommar och du gav henne allt vad hon ville ha. Du gav henne det svenska språket, blommiga klänningar och en moped så att hon kunde åka till jobbet och tjäna pengar medan det ända du ville var att vara hemma med oss.
Vara hemma med oss och vara ovetande om de monster som växte upp i den delen av byn där skogen döljde allt som hände där emellan.
Men nu var det slut och ditt liv blev aldrig så som du hade tänkt.