Jag gråter av att jag är helt insnöad i att alltid passa in i folks liv. Jag gråter över att jag litade på er, av att ni litade på mig. Min styrka försvunnit och jag önskar att jag kunde fortsätta tänka "Det är att dem ska ska passa in i mitt, om inte, så får det va".
Jag lyssnar till när Kungen är död och hans drottning är fri. Det klingar att Fix you kan vara lösningen till alla problem. Jag lyssnar till när folket kommer och går, grannen spolar i toaletten, filmmusiken spelas i vardagsrummet och när inkorgen plingar att jag har fått reklam.
Jag fyller på med längtan, att leva i celibat och att inte ens vilja ha mitt röda vin till maten. Så mycket man önskar och offrar, så mycket får man aldrig tillbaka.
Du lever i misär, jag blir rosenröd i panik, du lever på andra sidan jordklotet. När Wikipedia omformulerar ordens praktfulla och när mina billiga nitarmband förlorar lystern och nicklet som utsöndrats på min brun-utan-sol-numera-vinterbleka-hud påminner den mig om den utekväll som en gång var fantastiskt retro. Den kallar på mig igen och finner inga ord, jag finns där förlorad. Var är det extra skummet på latten, det väldoftande, lockiga håret, ändlösa dagar på nordiska kompaniet, tågresorna med SJ prio? Jag har ingen lust med det nått mera. Du är där du är nu.