Jag vänstrade mig igenom ytterligheterna och lunchade varje dag. Började känna mig som en människa och att jag passade in. Ibland kanske lite för mycket när kavajen åkte på och blickarna utbyttes frågande -var finns du i natt?

Egentligen vet jag ingenting, jag har ingen aning om det. Mannen i dörröppningen var inte den samme. Fräsch. Ungkarl. Sexig. Förbjudet område och jag ville så gärna stanna. Gråta, krypa in i hans famn. Ingen kan säga rätt eller fel. Det är ingen som bestämmer. Fri.

Men jag levde det som jag ville leva ut. Och jag gick en backe ner och en backe upp istället. Kastade mig i en annans armar och överlevde från vinbruset i kroppen och dess starka armar. Passion och vi kunde inte få en blund.

Det var galamiddag och jag pushade mig själv till gränsen, alkohol domnade mina nerver.
Tack.